På min vänstra axel...

...skulle jag gärna ha en klok typ...som tog de rationella beslut jag inte alltid lyckas fatta. Och skrynklade ihop all beslutsångest till en obetydlig liten papperstuss. Veckans torsdagstema är min låtsaskompis.

Enda gången som jag minns att jag bett till gud...

...som ovanligt långbent elvaåring vars värsta mardröm var att bli lika lång som mamma. Med facit i hand så verkar guden faktiskt ha lyssnat på mig. Jag stannade på 1.70. Och borde kanske ha blivit religiös på kuppen. Även om jag idag inte hade haft något emot att vara 1.76, som mamma. Veckans torsdagstema är min kropp.

Min frihet...

...är min största lycka. Särskilt påtaglig den 8:e mars. Lycklig är veckans torsdagstema.

Våren...

...är här när man besökt Liljevalchs. Så enkelt är det. Nu har den anlänt. Våren.

Ett vårtecken...

...är när man ger sig ut på söndagspromenad och inser att solglasögon hade varit en bra grej att ta med. Fler vårtecken hittar du här, som veckans torsdagstema.

The savior?

Sannolikt torde åtminstone den nyblivne morfadern hysa sådana förväntningar.

Min kamp

"Den här kvällen var det tallrikarna med de fyra färdigbredda smörgåsarna som väntade på oss när vi kom in i i köket. En med brunost, en med gulost, en med sardiner i tomat och en med kryddost. Jag tyckte inte om sardiner i tomat och tog den smörgåsen först. Fisk bjöd mig emot, jag fick kväljningar av kokt torsk som vi åt minst en gång i veckan; både av ångan från grytan den hade kokats i, av smaken och konsistensen. Den var förstås samma sak med kokt lyrtorsk, kokt sej, kokt sill, kokt kolja, kokt flundra, kokt makrill och kokt uer. Med sardinen var inte smaken det värsta tomat kunde jag få i mig om jag tänkte på att det var en sorts ketchup, utan konsistensen, framförallt den lilla hala stjärten." Veckans torsdagstema; utifrån en text. Den här texten kommer ifrån boken som just nu ligger på nattduksbordet; "Min kamp" av Karl Ove Knausgård.