Lit de parade...

...längs Stockholms gator, som en svit efter helgen.

Plötsligt....

...blev lägenheten vår, drömmen sann, och just nu sitter jag mest på ett rosa moln och viftar med fossingarna.

Jag har så vansinnigt lätt att kära ner mig...

...i golvlister, takhöjder och utsikter. Och förbereder mig på att få hjärtat krossat var och varannan vecka ett bra tag framöver.

Om ni undrar var jag tog vägen...

...så kastades jag in i en smått omtumlande och rörig lägenhetsförsäljning-och-flytt-cirkus. Nu har jag landat. Tillfälligt. I Sibirien. Och lever det glada turistlivet i nya kvarter.

I min väska...

...samlas alltid av någon outgrundlig anledning kopiösa mängder papper. Olika slags papper. Kvitton, biljetter, lägenhetsprospekt, skisser, kuvert...som tillsammans berättar sagan om mig. I realtid. När man ser det så blir det faktiskt ett intressant tidsdokument. Jag ser det allt som oftast mest som ett irritationsmoment. Veckans torsdagstema är I min väska.

På min vänstra axel...

...skulle jag gärna ha en klok typ...som tog de rationella beslut jag inte alltid lyckas fatta. Och skrynklade ihop all beslutsångest till en obetydlig liten papperstuss. Veckans torsdagstema är min låtsaskompis.

Enda gången som jag minns att jag bett till gud...

...som ovanligt långbent elvaåring vars värsta mardröm var att bli lika lång som mamma. Med facit i hand så verkar guden faktiskt ha lyssnat på mig. Jag stannade på 1.70. Och borde kanske ha blivit religiös på kuppen. Även om jag idag inte hade haft något emot att vara 1.76, som mamma. Veckans torsdagstema är min kropp.

Min frihet...

...är min största lycka. Särskilt påtaglig den 8:e mars. Lycklig är veckans torsdagstema.

Våren...

...är här när man besökt Liljevalchs. Så enkelt är det. Nu har den anlänt. Våren.

Ett vårtecken...

...är när man ger sig ut på söndagspromenad och inser att solglasögon hade varit en bra grej att ta med. Fler vårtecken hittar du här, som veckans torsdagstema.

The savior?

Sannolikt torde åtminstone den nyblivne morfadern hysa sådana förväntningar.

Min kamp

"Den här kvällen var det tallrikarna med de fyra färdigbredda smörgåsarna som väntade på oss när vi kom in i i köket. En med brunost, en med gulost, en med sardiner i tomat och en med kryddost. Jag tyckte inte om sardiner i tomat och tog den smörgåsen först. Fisk bjöd mig emot, jag fick kväljningar av kokt torsk som vi åt minst en gång i veckan; både av ångan från grytan den hade kokats i, av smaken och konsistensen. Den var förstås samma sak med kokt lyrtorsk, kokt sej, kokt sill, kokt kolja, kokt flundra, kokt makrill och kokt uer. Med sardinen var inte smaken det värsta tomat kunde jag få i mig om jag tänkte på att det var en sorts ketchup, utan konsistensen, framförallt den lilla hala stjärten." Veckans torsdagstema; utifrån en text. Den här texten kommer ifrån boken som just nu ligger på nattduksbordet; "Min kamp" av Karl Ove Knausgård.

Det var inte blodet på trottaren...

...utanför vår port som högg djupast i hjärtat. Det var de röda glasögonen som blivit kvar på fönsterbläcket. Hela och rena, men tillhörande någon som uppenbart lämnat platsen betydligt trasigare.

Den illa dolda besvikelsen...

...i ögonen på Debaserpojkarna som glömt kolla klubbprogrammet. Där stod det: Swedish Dyke Vibes.

I den lilla, lilla staden...

...var ett cirkusbesök som en hint om den stora, stora världen. Människor som pratade främmande språk. Djur från andra kontinenter. Ett löfte om vad som fanns där ute. Ett löfte som jag slukade tillsammans med den rosa sockervadden. "På cirkus" är veckans torsdagstema – se fler bidrag här.

Få saker laddar batterierna så effektivt...

...som tre dagar i frisk luft i fjällen.

Rosa – Den farliga färgen...

...av Fanny Ambjörnsson är min kvällslektyr. Och jag försöker på något sätt förhålla mig till denna upprörande, uppseendeväckande och uppskattade kulör. Läsning som rekommenderas.

Efter två etapper i veckans kulturstafett...

...är det Anna Ternheim som bär den gula ledartröjan (efter en rafflande spurtstrid mot Svansjön). Hur det går i finalen vet vi efter mötet med Hedda Gabler imorgon.

Om skor satte sig runt midjan...

...då skulle jag ha väl tilltagna love handles vid det här laget. Delikata bakelser av läder är min största craving, apropå veckans torsdagstema.

Köpevår

En av de största fördelarna med att vara vuxen...

...måste vara att man får lov att rita sin egen kostcirkel. Och därmed leva på kakor en hel dag. Om man vill. Imorgon vaknar jag ett år äldre, och förmodligen sugen på något med väldigt lite socker, men en god söndag var det. Vansinnigt god.

När mitt kära hjärta har feber...

...för typ andra gången på de 6.5 år jag känt honom, och tittar upp från BEN&JERRY-byttan med blanka ögon, då önskar jag att försäkringskassan godtog VAS.

En annan övertalningskampanj...

...yttrar sig i att bilder på hjärtskärande söta bostonterriervalpar dyker upp här och där hemma, när man minst anar det. Med denna tolkning av bilden här nedanför (som är en av alla i sambons numera digra samling övertalningsbilder i ipad-biblioteket – ja ni förstår, det är inte helt lätt att stå emot de ögonen) är jag med i veckans Torsdagstema.

Det pågår en övertalningskampanj här hemma...

...där en Nespressomaskin är den nominerade. Och jag det skeptiska föremålet för övertalningsförsöken. Kan inte hjälpa det – tycker bara att små metallicglänsande kapslar står så otroligt långt från råvaran.

Kommer somna som en stock...

...men alldeles, alldeles full av kärlek efter en helg med tre av mina finaste. Den äldre generationen höll igång oss från start till mål med Formexmässa, besök i blå hallen, bussightseeing, Sturegalleriaflanering, Bakverketfrulle, teaterbesök, fyrarättersmiddag, finöldrickande och LaNetatacos. Nu känns det väldigt tomt i vårt vardagsrum.

Gammal och ny...

En nygammal hobby har dammats av. Trots 16 år av avhållsamhet gick det att få ljud i den. Sådant väcker minnen. Med denna bild är jag med i veckans Torsdagstema. Fler deltagare hittas här.

Har hälsat årets första flyttfågel välkommen

Fint att du är här nu, Malin.

Nytt år. Nya pennor.