Min hals är ockuperad...

...av små krigande och eldkastande djävlar. Och så lite feber på det. Vilken start på veckan!

Ingen råttan-i-pizzan-historia...

...även om man skulle kunna tro det:

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article4718389.ab

Slutsatser:
• Det äts fortfarande en hel del pizza i Jönköping (trots att jag lämnat fältet).
• Min forna hemstad borde få någon form av utmärkelse för udda publicitet i riksmedia. Förra veckan biterskan, nu pizzaskandal.

Ser med spänning fram emot nästa vecka!

Stockholm stories VII. På helt vanlig promenad, från söder till city. Kl 12.20-12.35.

Kan man börja tala om en trend när man på en knapp kvart lyckas passera både en finländsk 35-åring och en harajuku-kid munderade med samma underliga huvudbonad? I så fall är jag lite rädd...för vårmodet...

Ja, ja...visst har jag hört det där om att man inte ska ha alla äggen i samma korg...

...men varför ska det finnas så förbaskat många korgar att välja på? Känner mig inte så värst mycket klokare efter mitt "nu-är-du-tretti-det-är-dags-att-ta-tag-i-den-avlägsna-framtiden"-möte på banken igår. Hmmm...

Jag kan förstå att man vill gömma sig för världen om man heter Josef Fritzl...

...men med hjälp av en blå pärm...?!

Another kind of Scandinavian Blonde...

...och numera också Drottning av Dramaten. Tack för showen, Frida Hyvönen.

Varför bita ihop eller bita ifrån, när man kan bita...kort och gott.

En fantastisk, otrolig och ganska befriande historia:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4623704.ab

One is here. Two to go.

Den första av tre marsbebisar i bekantskapskretsen har nu kläckts. Jag säger välkommen till Nora. Och grattis till Frida och Mårten. Nu väntar två till. Och jag konstaterar att mina vänner fann fjolårets juni ovanligt romantisk.

I dag har vi nog alla blivit lite extra påminda om att bojan fortfarande sitter där...

...och förbaskat sugna på att plocka fram vinkelslipen en gång för alla.

Verkar som om mitt cykelbakdäck har något otalt med mig...

...för någon annan anledning till att han behagat ge mig tre punkteringar på två veckor kan jag inte se. Hur tycker ni jag ska bemöta situationen? Falla för utpressningen och skaffa punkteringsfritt däck. Eller sätta hårt mot hårt, kasta in honom i cykelförrådet och köpa SL-kort.

Äpplet faller inte långt från trädet...

...så det är väl inte så underligt att det är förbaskat trevligt att ha er på besök. Mamma och pappa, kom snart tillbaka!