Låt den rätte komma in...

Man blir ju sugen på att ankeborga lite flitigare där hemma...

...bara för att just ankeborga måste vara ett av jordens skönaste verb.

Igår var det visst jag som låg steget före

Det tog bara halva dagen att inse det.

Stockholm stories III. Utanför en port på Åsögatan. Fredag 23.10.

Evelina och jag. I Max Ernsts drömmar.

Tänk om hon bara fått den. Den ömhet hon är värd.

Jag snuddade samhällets botten med tårna en stund ikväll. På Elverket. Och på låtsas. Men känslan var otäckt verkligt.

Socker...

...är inte ens sött i jämförelse. Får jag lov att presentera Otto, 9 veckor. Tyvärr är han inte min.