Så fysiskt lika...

...men ändå med så olika innehåll. Fredagens tårar. De som föll under svärfarfarns begravning. Och de av glädje över nyheten om fina kusinens förlovning. Så lika, så olika, så mycket liv och så mycket kärlek.

Fick ett oväntat, och synnerligen oönskat, besök...

...i min mail idag. En klåfingrig jäkel dessutom. Ett snott lösenord kan ställa till det, om man säger så.

Vår familj består av en tidspessimist och en tidsoptimist.

Då och då blir det väldigt påtagligt.

På Södermalm tar vi inte bilen för att handla vetemjöl, gud förbjude.

Noterat på Coop Bondegatan, en tidig lördagsmorgon i oktober.

Efter en vecka på betydligt mer än en armlängds avstånd...

...är närheten det största som finns.

Graffiti anno 30-tal...

...självklart såg den ut såhär. Tack Helen Levitt på Fotografiska för dokumentationen.

Är det indiansommar så är det...

...men någonting säger mig att dagens glass-i-solen-session var årets sista.